Idag ringde pappa mig,första gången vi pratade på två veckor,då vi bråkade.
Två veckor är egentligen ingen match. Ibland kan det gå månader mellan samtalen.
Idag sa jag iallafall vad jag tyckte och kände och han tog det som en stor förolämpning och han verkar tycka att han är årets pappa. Oförstående och defensiv är bara förnamnet.
I oktober åkte han till Filipinerna (tror jag?) och kom hem i början av januari,missade alltså julen med oss. I slutet av februari åker han iväg en månad igen,denna gång över min lillebrors 20 årsdag. Utan att ens blinka. Utan att ens tänka på att att han har två barn hemma i Sverige. Utan att ens fundera på att fråga om vi ska följa med.
Han får väl resa hur han vill egentligen,vi är vuxna(även om han började resa 3-4 gånger om året när vi var 17&19 år gamla och jag tänker inte ens gå in på att när vi var en "familj" så semestrade vi på Åland,inte Thailand eller Filipinerna som han så frikostigt kan besöka flera gånger om året nuförtiden). Men vi har ALLTID haft en jättedålig relation.
Men att leva med en förälder som ger NOLL kärlek och trygghet har varit svårt. Hela min uppväxt har jag känt att jag är ett misstag och att jag inte är älskad av min pappa.
En grinig,arg,snål,vresig och sur man som jag inte har någon relation till egentligen. Han har aldrig sagt att han älskar mig eller att han är stolt över mig. Han har bryr sig inte.
Och nu ska jag sluta bry mig. Ska bara skriva ett mail först.

Som mamma sa: Vi har varandra,det har ju alltid varit dom tre musketörerna.
Mamma&Lillebror <3

Äntligen,äntligen,äntligen,äntligen.
Jag kan bli sviken och lurad 1000 gånger om  för att få en spik i den här jävla kistan.
Dina broar är brända,du förtjänar inte mig inte nu-inte någonsin.

Så nu har jag skrivit av mig.
Nu vill jag aldrig prata om det igen. Nu ska jag göra det sista man ska göra när man är arg och rödgråten-supa mig full.

MINA VÄNNER! Ni måste hjälpa mig nu. Jag vet att ni stöttar mig i vad jag än gör men jag behöver bli uppbackad.
Skrev redan här att jag behövde en intervention.

Vet människor inte om hur en shar-pei ser ut?!
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6481685.ab
Fanns en hel del fulare hundar i den där tävlingen...

Ursäkta den dramatiska ordvalet men jag hittar inget annat som beskriver det jag precis råkat ut för!

Är på väg att cykla från Helen och hinner precis hoppa på cykeln och då kommer en svart bil in på innergården.
-Vad snabbt han kör! är min första tanke.
-Han ser väl mig?! Är min andra tanke.
Svar: Ja han körde jävligt fort- nej han såg mig inte.
Kör in i mig!
Jag åker av sadeln ned på pakethållaren och mitt vänsterben kommer i kläm.
Jag skriker:
Hur fan kunde du inte se mig?!
Han ser ut som ett fån och säger att inget hände ju.
Som tur är stod en tjej och rökte och kommer fram och vi turas om att skrika på honom.
Totalt oförstående. Om det hade varit ett barn hade det varit mos!
-Vad skulle ett barn göra här? Säger han dumt.
JA vad i helvete skulle ett barn göra på innergården?! Vad gör du med din bil på innergården?!
När han åker iväg ser jag att han har MASSA bucklor på bilen,något liknande händer säkert var och varannan dag!
AKTA ER(speciellt ni som bor på Brynäs då ;): TEB 494
Svart bil... Jag är ju totalt inkompetent på bilmärken så jag har ingen aning om märke.
Så jävla skakis och arg!!!

Åk iväg på dina jävla resor och kom aldrig mer tillbaka!
Försvinn. Jag vill inte vara din dotter längre.

Fick vända i dörren till yogapasset idag,för det var fullt.
Mina varningar från förra året är fortfarande inte borta så jag kan inte boka pass!
Jag har fått varningar genom att jag har bokat pass-dragit kortet och tagit på boka/avboka knappen istället för att skriva ut lappen.
Nu har jag sagt till 4 gånger och dom fittorna på friskis står som fån och skyller på varandra.
På fjärran sa man att jag skulle till torget.
När jag va på torget frågade jag om varingarna kommer försvinna. "Dom ska försvinna av sig själv ja...."
Är på Royal och vill gå på yoga-inga platser kvar,frågar om varningarna. "Gå till torget"
Jag gick till torget. "Nej dom försvinner inte av sig själv. Jag får inte ta bort dom,då kommer jag få skit. Du får komma hit på dagtid. Eller ringa"
GAH! Hur svårt ska de vara?! "Skit"? Vad är de i friskissammanhang??? Det som är så puttinuttigt...


................
Jag har satt upp intresse på en stor etta med uteplats i sätra.
En stor etta eller liten tvåa med uteplats vore optimalt med tanke på Lillbabs! Men jag trivs här på sörby och kollar lite på "skoj" bara. Till saken! Den som ligger etta på lägenheten har över 15.000 poäng!!! Galet! Då har personen antigen bott i gavlegårdarna i 27 år eller stått i kö i 41 år... hahaha!

Jag tror att jag håller på att utveckla gyn-fobi!
Jag har inga fobier i övrigt... Inga alls.  Men idag blev jag så svag inombords och kände mig ledsen nästan in i själen... Man är ju så jävla utsatt när man ligger där med benen i vädret.
Doktorn var kanon. Jättebra. Men det sista han sa gjorde mig så arg,grät en skvätt i trapphuset. Ledsen var det ja?
Jag gick på stan 30 min för att varva ned,såg så mycket snyggt(och billigt) men har man köpstopp så har man...
Sen gick jag till gymmet och tränade för första gången på 7 dagar :S

Skriver på fältsudierapporten som ska in kl 16 imorgon...
Men det är fan helt jävla omöjligt att gå upp kl 07 och vara effektiv när inte kan sova!!!!
Vrider och vänder,vänder och vrider... Leder till att man snoozar till kl 10 och kommer antagligen somna på soffan och bli pigg och ligga och vrida och vända i natt...
FAN.

Det är märkligt med bloggar.
Vi som skriver om våra liv,hänger ut oss själva,våra vänner och fiender.
Det spelar i stort sätt ingen roll vad vi skriver,någon irriteras,såras,någon blir glad,någon blir berörd. Alltid ska man tänka på vad någon annan tycker och tänker.
Hatar det... Min blogg-jag skriver vad jag vill...Men ändå inte.

Jag är jävligt LESS i allmänhet nu.
Kommer inte blogga förrän tisdag,tidigast.
Då kommer jag skriva om sushibuffé,discobowling,träningen som gått dåligt,skolan som går dåligt och allt annat.
TÄNK POSITIVA och GLADA tankar *mantra*

Jag är ledsen,har tårar i ögonen men tror att det mesta är ilska faktiskt.
Orkar inte en sekund till. Hur många gånger har jag sagt det dom senaste 8 månaderna?!
Nu får han fan ge sig. Känns jävligt respektlöst att hålla på såhär.
Dags att släppa taget-jag försöker iallafall...

Har verkligen NOLL motivation till att plugga. Måste bestämma mig och köra,sluta vela,sluta vara så satans jävla lat.
Behöver ringa några samtal också men skjuter på det för att jag hatar att ringa upp folk.
Blir så arg på mig själv!

Idag ringde barnmorskan som jag besökte i tisdags. Hon berättade att mina prov "har gått sönder eller tappats bort"
Hon visste inte detaljerna. Jag måste alltså ta nya test.
Och hon frågade om mina symtom var borta nu.
VARFÖR i helvete skulle dom vara de?! För att hon tjatade och tjatade om svamp trots att jag uppgav helt andra symtom,tydligt att hon inte lyssnade på mig när hon helt plötsligt låter förvånad över det symtom jag har mest besvär av. Som om jag inte skulle ha sagt det från början!
Så nu ska jag dit igen-till den manliga läkaren på onsdag.
Känns väldigt onödigt och dumt :( Två gånger på åtta dagar...

Nu kan det fan sluta snöa! Jag är så jävla less på snö och minusgrader,det är tydligt att Sverige inte är ett land för mig... Om jag inte flytter utomlands inom dom närmaste tio åren så flyttar jag definitivt när jag blir pensionär!!!
Jävla pissväder.

Ska försöka förklara detta så bra som möjligt...
Jag har länge varit övertygad om att det spökar i min etta. Jag har "känt" att jag inte är ensam.
Igår natt var det så tydligt att jag inte vågade blunda, vet inte hur jag ska förklara det men de känns verkligen att det är energi i luften.
Vet att det låter GALET men jag är inte ens mörkrädd,jag tror egentligen inte på "spöken" men det är något.
Jag låg iallafall på spänn,en låda med kläder låg urdragen och jag ser hur en tröja rör sig.
Jag spänner ögonen,hjärnan kan ju spela en ett spratt när man är trött och lite rädd-tröjan rör sig fortfarande som om en mus låg under den. Går upp och stänger igen lådan och kissar.
När jag lägger mig i sängen är jag lugn... tills jag känner små "dunk" från under sängen-observera att jag är lugn när jag lägger mig! Mitt hjärta slår inte så snabbt att jag kan ta det för dunk underifrån...
Då bestämmer jag mig för att blunda,kommer bara hetsa och skrämma upp mig själv mer om jag ligger på spänn och tittar.
Somnar.
Vaknar lite senare. Plötsligt känns det ett stort tryck på mina höfter,som om någon lägger sig raklång på mig!!!!!
Trycket varar några sekunder och jag försöker få fram-vad är det?! men jag får inte fram ett ljud!
Jag vet inte vad detta är.. känns inte som jag inbillat mig natten.
Vad ska man göra? Ringa ghostbusters?!

Läste min gamla dagbok från 2005/2006,vilken arg och negativ människa jag har varit!
Identifierar inte mig med det nu,jag tycker att jag har en realistisk syn på livet men jag tror och hoppas att jag inte är en sån människa som bara ser problem i allt som händer och sker.
Hade ett samtal nyss med en människa som tycker synd om sig själv hela tiden och ser aldrig framåt och det positiva i livet. Jag kan bli så tokig. Att se problem i det roliga i livet är fullkomligt idiotiskt.
Jag var tvungen att lägga på,orkar inte lyssna på folk som skapar problem för sig själva och sen sitter och gnäller och skyller på alla andra.

Man har bara ett liv. Antingen kan man klaga,vara arg och sur,aldrig ta ansvar för sina egna misslyckanden och problem ELLER så kan man göra det bästa av situationen.
TÄNK POSITIVT och bra saker händer.

Verkar bara vara jag som HATAR snö!!!!!!

Jag är envis och bestämd. Två av mina bästa egenskaper tycker jag.
Bestämmer jag mig för något så är det så,inget snack!
Säger jag att jag inte ska dricka alkohol på ett tag-så gör jag inte de.
Säger jag att jag inte ska äta socker-så gör jag inte de.
Säger jag att jag ska sluta dricka läsk-så gör jag det,har inte druckit ett glas läsk (har druckit i bål och grogg) sedan midsommar 2007.
Säger jag att jag ska träna regelbundet-så gör jag det,har gjort de i 2.5 år nu.
Bestämmer jag mig för att ta körkort-så gör jag de,även fast jag inte är en person som borde vara i trafiken.
VARFÖR kan jag inte bestämma mig för att ta tag i skolan?! Vad håller jag på med?
Varför fäller jag krokben för mig själv?! =( Ett halvår kvar och så gör jag så här!
Som om att jag använder min oro inför framtiden för att sabba för mig själv...

Jag har 1 varing på friskis och svettis för att jag missade ett Ki balans pass. Sen fick jag en till för att jag kom 9 min innan ett yoga pass... MEN nu har jag fått 3 varningar:
Du är avstängd på grund av att du uteblev från bokningen Bräda klockan 17:00 Ons 2 dec 2009.
URSÄKTA?! Jag var ju där,20 min tidigt dessutom!!
JÄVLA pissiga friskis och svettis.

Jag hatar mitt hår! Hatar frisyren,hatar den alldeles för mörka färgen,hårets kvalité...
Behöver en förändring NU! Sist jag hatade min frisyr så här mycket gjorde jag något drastiskt...

2006


Nu funderar jag på att hemma-blondera håret och se vad som händer:P

Jag vet att man inte ska bry sig... MEN jag orkar inte med falska människor!
Det var bara det. Skrev en massa annat men jag kan inte låta skiten sno energi från mig.