Fredrik och Vira försöker aktivera sig varje dag medans jag och Otto mest myser. Vi har varit ute 1 gång sen han kom och jag som hatar kyla och vinter trivs ju bra med att hänga inne 😁 Otto är supersnäll,säger inte mycket. Men ca 2 timmar varje kväll har han det lite stökigt med magen,pruttar och rapar som en hel karl. Men skriker gör han inte,bara stånkar,viftar och stönar. Sen sover vi 2-3 timmar åt gången till 9-10 på morgonen. Jag är såå utvilad,Vira är så duktig och ingen avundsjuka mot Otto. Däremot är hon väldigt envis med kläder,tandborstning och sånt. Stora tårar och ilska. Kan tillhöra åldern men är säkert förändringen som uttrycker sig. Glad att hon gör det mot oss och inte är arg på lillen. Hon älskar honom,klappar och pussar så försiktigt😍

Jag är inte rädd för smärta och ville gärna uppleva ett värkarbete men när tankarna kom på komplikationer,först och främst pga att jag är snittad sen tidigare blev ångesten total. Rädd att livmodern inte skulle orka med,att det skulle sluta i ett akut snitt eller ännu värre livmoderruptur. Och såklart andra permanenta skador i underlivet och att barnets liv skulle vara i fara. Men samtidigt hade jag tankarna om att det var något "alla" klarar och att tänk om jag gör fel...Ett kejsarsnitt är en så stor operation. Så mitt mardrömsscenario inför snittet var:

-Barnet ligger rätt och fixerat.

-Normalstort barn vilket ur mitt perspektiv hade varit 3800 gram och under.

-Ingen ärrvävnad och inget tecken på att jag inte hade haft något problem att föda.

Men kalla det instinkt eller nåt för så här var det:

-Barnet låg i säte i 12 veckor. Jag har genomgått vändingsförsök tidigare och det hade jag ändå inte genomgått även om jag hade velat föda vaginalt.

- Han vägde 4342 gram på BF-7. Vad hade han vägt på bf? Bf+5? Bf+10? Bf+15? Tanken är svindlande 🤤

- Jag hade mycket ärrvävnad... Livmoderväggen var tunn och jag hade förmodligen inte klarat en förlossning. Jag får bli gravid igen men absolut inte komma i värkarbete. Då jag inte haft några som helst sammandragningar eller aldrig känt en förvärk så känns det inte så troligt att det skulle bli så heller. 

Så för mig var kejsarsnitt det bästa valet,både psykiskt och fysiskt vilket känns så skönt. Behöver inte fundera på om det var rätt eller fel,det var det enda alternativet.

En nöjd kille som bara äter och sover. Låter bara när han måste vara naken. Vira är så jäkla duktig och snäll. Jag mår bra i snittet och får sova så skillnaden mot för bebistiden med Vira är enorm. Känns som vi får revansch på den så kallade bebisbubblan som vi knappt trodde fanns 🙌 Det bästa är att vi har nästan 4 veckor kvar tillsammans alla 4. Allt känns såå bra just nu 💖