Dagen innan födelsedagen var vi på inskrivningssamtalet,det är en genomgång hur det går till och blodprov. Fick träffa narkosläkaren och vi pratade om att det var svårt att lägga spinalen på mig sist och hon bestämde att vi skulle prova att jag satt upp istället för att ligga ned. Går det inte att lägga spinalen måste man bli sövd.

Vi fick veta att vi var dom enda som skulle snittas den 29/11! Kändes otroligt lyxigt då vi var 1 av 3 par sist och hamnade mellan stolarna och kände oss inte alls omhändertagna.

Vi fick tid 06.30 dagen efter så vi hade bokat hotellrum och planerat myskväll (Vira var hos farmor och farfar hela tiden). Vi vilade på rummet,var på bio med min lillebror och käkade stor middag på Church street-precis som inför Viras snitt😊

Båda sov uselt och fnissade för mig själv i duschen på morgonen "Nu tar det 2 år att sova igen den här natten"😅.

Vi var på BB 06.35,sena som vanligt... Vår barnmorska hette Carolina och var jättetrevlig. När hon skulle känna på bebisen och mäta hjärtljud så tog det jättelång tid,han vände och vred sig. Till slut pekade Fredrik var han brukade hitta hjärtljud med vår doppler och mycket riktigt där hittade hon.

Sen sattes katetern. Känns inte så mycket att sätta in den men känslan efteråt är inte skön! Det svider som fan och man känner sig konstant kissnödig. Fredrik fick op-kläder och  vid 8.00 var det dags att gå ned till operation. Jag gick i täten och fick beröm "Vi har nog aldrig sett en så pigg mamma!". Haha! Då fick jag chansen att skryta om att jag gymmade till 37+5 och jobbat som personlig tränare tidigare.

Op-salen var fylld med folk och alla var så trevliga. Jag fick sitta upp för spinalen och det gick på första försöket! Tog dock en tag innan den verkade eller så var de bara väldigt snabba med att spraya kylsprayen,när den inte känns kall kör man igång. Alla var så glada.

De börjar skära och jag hör att dom mumlar nåt och sen tar de fram saxen... Det går ett tag och sen sugs fostervattnet upp. Det är lite svårt att få ut bebis och jag känner händer lååångt upp i magen. "Stor bebis" hör jag dom säga och sen kommer skriket! Fredrik får gå lite åt sidan och ta emot honom och kommer och visar mig och lyfter på handduken: En pojke! Som vi båda varit 110 % säkra på😅 Hade blivit så sjukt chockad om det varit en tjej för magkänslan var så stark. Vår efterlängtade son🍀Vi grät båda två. Han hamnar hos mig en liten stund och kissar ned mig🤣 Han blir avtvättad och Fredrik klipper navelsträngen. Vi får mysa lite när dom att igen och vi tycker att han är lik min lillebror. Upplever att det tar tid med operationen. Kirurgen säger efteråt att "Det såg inte så bra ut",mycket ärrvävnad och tunn livmoder tyvärr.

Jag förlorade 700 ml blod denna gång,1100 ml med Vira. Vid 1000 ml går gränsen för att hamna på uppvaket 2 timmar istället för BB men nu fick vi alltså på BB direkt. Han vägde och mättes och stora lilla killen: 52 cm & 4342 gram. Fattar inte hur jag kunde baka nåt så rejält😍

Han var inte så sugen på att amma,han ville bara mysa❤

 Vi var nöjda med Viras kejsarsnitt men vi insåg nu att det var rätt stressat då och nu var det ett helt annat lugn och inga missar. Jag får bli gravid en tredje gång men absolut inte komma i värkarbete. Jag kan känna en viss sorg i det även om jag VET att detta onekligen var det bästa för mig och det hade blivit kejsarsnitt ändå,planerat,akut eller urakut... En sätesbebis på 4.3 kg med en livmoder på hål i hade aldrig gått bra under en vaginal förlossning. Men nu blev det en helt fantastisk& trygg upplevelse❤