Snittet- 1 månad efteråt

Mitt snitt har läkt bra och ser riktigt fint ut tycker jag.
Det är lite snett och om man kollar på hormonranden så ser man att det inte är riktigt rakt  men tror inte det har någon betydelse. Jag känner mig som vanligt nu och känner mig inte svag i magen. 
Klarade mig bra på vanliga värktabletter men en ssk på BB tyckte att jag skulle "unna" mig en morfinspruta,haha. Fick beröm för att jag var så pigg men det tror jag att de säger till alla för att man inte ska bli sängliggande.
Det var riktigt tufft första veckan hemma,hade ganska ont när jag rörde mig,det stramade&sved och det skapade obehag då jag tänkte på att jag inte skulle använda magen så mycket.  Att hosta/nysa/tokskratta var märkligt och gjorde ont. 
Jag kunde inte resa/sätta mig hur som helst och vår alldeles för mjuka soffa var bara att glömma. Att amma i sängen var sjukt krångligt då jag inte kunde hasa upp mig ur sängen eller ligga på sidan.
Jag var som en skalbagge på rygg- kom ingenstans :P Kunde inte heller resa mig med Vira i famnen och hade dåligt samvete för att jag inte kunde ligga på sidan och titta på henne. 
Efter 7-10 dagar var det bara lite stram kvar och nu har jag inga problem med längre promenader och sitta på huk osv. 
Jag blödde väldigt lite från början och kunde sluta använda skydd efter 2.5 vecka.
Jag har inte börjat hemmaträna än (MÅSTE,ryggen håller på att gå av pga bärande och ammande) men jag har inte haft tid eller lust.
Klistret från omslaget sitter som berget!

Nöjd med hur kroppen dragit ihop sig,har ungefär 1.5 kg kvar till ursprungsvikt. Är såklart mjuk men det känns mysigt&jag trivs. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0