Karlar är enkla-och dumma varelser.
Jag var ju märkbart upprörd.
Pappa säger till mamma: "Nej vi bråkade inte,Li var arg men jag bråkade inte"
Jag grinade och var fly förbannand,pappa var sur,arg och defensiv.
"Men nu är vi vänner igen"
URSÄKTA?!?!
Baserat på denna sms-konversation är vi tydligen vänner:
Pappa- Hej. Vill du ha GD när jag är borta?
Li- Ja tack.
JAHA så nu är allt uträtt då,vi är vänner igen?! För att jag inte tackar nej till en gratis tidning i 4 veckor?
TJAO LI!
Läste det förra inlägget som du la om din farsa, jag har liknande problem. Jag har inte pratat med min farsa på 2 månader nu, det har gått längre dit mellan samtalen tidigare och hade varit längre nu om inte JAG hade ringt min pappa på julafton och önskat honom god jul, och på så vis kom över till honom på hans födelsedag(30e december). Han bryr sig inte för 5 öre, idag är det min födelsedag, och han har inte ringt mig, han har inte ens skickat ett patetiskt litet SMS till mig, eftersom han inte bryr sig om varken mig eller min bror.
Vi har inte direkt bråkat för att det ska bli såhär, men vi har setts mindre och mindre över åren då han har gift om sig sedan han och morsan separerade. Dom har inga barn tillsammans, utan de bor på öster med hennes barn(en kille på 18år) och typ skiter i mig och min bror.
