Jag brinner för hälsa. Jag älskar allt som har med hälsa,träning,kost,stress och välbefinnande att göra.
Jag växer 10 cm varje gång jag kan peppa någon eller svara på frågor. Jag vill jobba med hälsa på något sätt. Jag vill,jag vill,jag vill!
Jag vill leva som jag lär. Ibland går det inte men något som jag definerar som ett normalt förhållande till tex mat är att man kan äta nyttigt och man kan äta onyttigt utan ångest eller svårigheter. Men det borde inte vara enklare att välja det "onyttiga" än det som är en balanserad kost.
Därför blir jag onödigt irriterad/fundersam när de som påstår sig ha ett intresse för hälsa äter sockerbulle och glass till mellanmål i skolan, en torsdag. Vad äter man hemma då liksom?
Lika när någon frågar en föreläsare "Är mina kvällspromenader onödiga eftersom man får högre förbränning när man promenerar på morgonen?"
VA?! Var är vettet? Var är intresset?
Har man gått 4 eller 5 terminer på hälsopedagogiska programmet borde ju ett intresse för hälsa finnas...