Jag vill bara utttrycka min tacksamhet. Jag är så oförskämt lycklig.
Jag är så kär i människan att jag inte vet vad jag ska ta mig till!
Han är perfekt för mig,världens finaste. Jag hittar inga fel och jag blir inte irriterad på honom,någonsin (jaja det kommer väl så småningom;) Inte ens över att han inte kan komma i tid för vad hans liv är värt eller att han är en perfektionist och det skär sig lite med att jag är en slarver. Vill ge honom allt vackert i världen :)

Madelene&Fredrik blev man och hustru den 2/10 2010 (Sjukt bra datum-100210 och LOVE hade namnsdag!!)




Älskade vän!

Och hur fina är inte jag och min snygging ihop?! :D

Det var så himla grymt! Det ni ser på bilderna är:
-Kyrkan var jättegullig och cermonin var kortfattad och inte särskilt kristlig.
-Johanna sjöng "Utan dina andetag" och jag fällde några tårar lite diskret men så tittar Fredrik (brudgummen inte min Fredrik) med ett flin och då börjar jag skratta och tårarna sprutar (Lyckades även säga "Fan" i kyrkan 3 gånger)
- Vi minglade och satte oss till bords. Medelhavsbuffé-mums! Sen blev det kaffe,avec och tiramisu!
-Olika tal och spex,alla grymma! Skrattade när Fredriks pappa höll tal och grät när Maddes pappa gjorde det. Robin gick upp och gjorde ett grymt tal på frihand-vilken kille!
Möhippegänget sjöng vår låt som Therese gjort till Madde och hon fick mima till sin låt som hon spelade in på möhippan.
-Bruden fick känna på olika vader med ögonbindel och hitta sin man. Hon gick ett varv och hittade rätt.
Hon tyckte att Fredriks pappa,bror och Fredrik kändes lika men när hon kommer till sin pappa utbrister hon: Här är ju en muskel!! Den fyller hela handen!
När Fredrik fick göra samma gick han 3 varv och avfärdade Maddes vad med: Den känns gammal.
Men han valde rätt!
-I hate school spelade och det var grymt!
Finns fler bilder på Facebook!!

Tyvärr blev jag liiite för full men det var jag nog inte ensam om ;)
Världens bästa dag! Vet inte hur jag ska kunna gå på bröllop nu... :)

Denna vecka är det 3 år sedan vi hämtade den lilla tussen.
Kärlek vid första ögonkastet!









' 

Det är snart nedräkning på detta... Typ 4 månader kvar till samboliv <3


(Liten psykblick på mig men låtsas som ingenting ;)
Han åkte imorse och ändå längtar jag ihjäl mig!!!!
"Jag känner mig alldeles pirrig i magen för jag saknar dig",säger han.
Igår hade vi superhärlig morgon,vi låg och kramades och pratade i flera timmar medans solen sken in genom fönstret. Jag känner mig som världens vackraste med honom,även dagen efter en 16 timmars fylla med 4 timmars sömn,med lite mascarakladd i ögonen och är allmänt ofräsch.

Saknad är bra för en relation,det vet jag. Tror inte på att leva som iglar på varandra.
Men nu har jag fan ledsnat på det här! I somras funkade det ju bara när vi kunde ses 2 gånger i veckan och minst 1.5 dag i taget. Nu funkar inte det eftersom jag går i skolan i stort sätt varje dag och andra saker kan komma i mellan på helger.
En tjej har kollat på min lägenhet idag (ångest,jag var pinsam och nervös) och jag måste tänka framåt,om 5 månader är vi sambos och det kommer bli så grymt! Men 5 jävla månder?! ;( Känns otroligt långt...


Saknar dig...

Ibland hör man låtar och tycker att dom är bra men lämnar inget intryck.
Men sen förändras något,man kanske träffar en ny kompis,klarar något som man inte trodde att man skulle fixa eller så blir man tokkär och låten får en helt ny innebörd.

Beyoncé-Halo

Remember those walls I built
Well baby they're tumbling down
And they didn't even put up a fight
They didn't even make a sound
I found a way to let you in
But I never really had a doubt
Standing in the light of your halo
I got my angel now
It's like I've been awakened
Every rule I had you breakin'
It's the risk that I'm takin'
I ain't never gonna shut you out
Everywhere I'm looking now
I'm surrounded by your embrace
Baby I can see your halo
You know you're my saving grace
You're everything I need and more
It's written all over your face
Baby I can feel your halo
Pray it won't fade away
I can feel your halo halo halo
I can see your halo halo halo
I can feel your halo halo halo
I can see your halo halo halo
Hit me like a ray of sun
Burning through my darkest night
You're the only one that I want
Think I'm addicted to your light
I swore I'd never fall again
But this don't even feel like falling
Gravity can't forget
To pull me back to the ground again
It's like I've been awakened
Every rule I had you breakin'
The risk that I'm takin'
I'm never gonna shut you out
Everywhere I'm looking now
I'm surrounded by your embrace
Baby I can see your halo
You know you're my saving grace
You're everything I need and more
It's written all over your face
Baby I can feel your halo
Pray it won't fade away
I can feel your halo halo halo
I can see your halo halo halo
I can feel your halo halo halo




















Everywhere I'm looking now
I'm surrounded by your embrace
Baby I can see your halo
You know you're my saving grace
You're everything I need and more
It's written all over your face
Baby I can feel your halo
Pray it won't fade away
I can feel your halo halo halo
I can see your halo halo halo
I can feel your halo halo halo

Jag är inte den som är den,jag erkänner gärna att jag har fel-om jag har fel.
Nu har jag haft fel.
Jag har sagt att jag ALDRIG ALDRIG ska flytta till Bollnäs,har sagt det sååå många gånger eftersom väldigt mycket folk har sagt "Bollnäsbo snart då?" och "Du kommer ju flytta till Bollnäs!!". Jag har nekat och åter nekat.
Idag sa jag upp min lägenhet i Gävle. Bor alltså kvar här till sista november sen flyttar jag hem till mamma hela december och januari för att spara pengar och slippa pendla till skolan. I februari flyttar jag till Bollnäs och blir sambo :)
Skuttade ut från Gavlegårdarna när jag sagt upp lägenheten,ser fram emot det så sjukt mycket trots att det är 5 månader kvar!
Vad jag ska sysselsätta mig med i Bollnäs är fortfarande oklart men jag är precis lika sysslolös i Gävle vid den tidpunkten och jag har bott i Gävle hela mitt liv,har pluggat i Gävle,bott i 5 olika områden här-jag känner mig ganska klar i Gävle! Och det viktigaste: Jag är sjukt kär!
Jag välkommnar alltid förändring :)

Åkte till Bollnäs igår kväll... Såklart! Är man kär så är man kär ;)

För typ 2 månader sedan hade jag 1 singelvännina,nu har jag 4 st.
Nu är jag i den andra sitsen... Men jag vet,åh vad jag vet hur det känns när man tror att det inte ska bli bra igen.
När man är så låg att man tror att ingen annan kommer vilja ha en och varför skulle jag vilja ha någon annan?
Det går över!!! Jag hymlar inte om att jag älskar att vara singel och har aldrig varit på jakt efter någon,jag var nog beredd på att vara ensam resten av livet. För det FAN ingen skam i att vara singel som många verkar tycka!!
Men när kärleken slår till står man där som ett fån. Man vill bara vara där han är och det känns som att man klarar vad som helst.
KÄRLEK.

Hur pallar folk (riktiga) distansförhållanden?! Jag och Fredrik bor 1 timme ifrån varandra med tåg och vi ses var tredje-var fjärde dag ungefär. Men jag längtar IHJÄL mig. Igår höll jag på att krevera och det känns så jävla töntigt när jag hade träffat honom dagen innan... Jag är så löjligt kär :)

Igår när jag jobbade fick jag två sms från två olika personer där det stod:
Du är bäst
Det gjorde min natt kan jag säga,jag älskar er :)


Somnade 8,gick upp 10.30,12.45 och 13.55 för tvättstuga. Lite seg nu.
Blir nog ingen vidare uppdatering i helgen när älsklingen är här ;)

Jag är så oförskämt jävla lycklig :)

Jag vet att det låter töntigt,men jag skulle faktiskt inte kunna vara lyckligare!
Jag är så jäkla glad och kär,det hade jag aldrig anat för 2 månader sedan!
Då hade jag bearbetat det olyckliga och hade bara dåliga minnen av vad som följer med när man har varit kär och jag hade ställt in mig på att vara själv,länge. "Kärlek ställer bara till med problem",jag vägrar jaga efter kärlek och bekräftelse.
Det är då,när man är helt oförberedd som det händer. Kärlek är underbart och svårt. Man har så mycket att förlora...

Blir väldigt glad när jag får höra att vi ser så kära ut och att jag "förtjänar" att vara lycklig.
Det är lite lustigt.. Hur skulle jag inte förtjäna att vara lycklig? Om jag var elak skulle jag inte förtjäna att vara kär? ;) Eller ju tuffare man haft det,desto mer förtjänar man det?

Jag tar alltså tillbaka: Kärlek ställer bara till med problem och att det inte kan bli något seriöst av ett "one night stand" (blev ju inte riktigt såå :P)

Kikar på bröllopet såklart! :D Jag är ju så blödig... Fan vad jag kommer grina när min bästa vän gifter sig i Oktober...


Tror inte jag kan vara lyckligare!!! <3
Och idag har vi varit ihop 1 månad...  Det bästa är att det bara är början :D

Trodde inte att 10 dagar skulle kännas såhär... Tiden går så oerhört jävla långsamt och nu känns det som att han varit borta i en månad fastän det bara är en vecka!
Längtar till TISDAG!



Idag sov jag till 12,sen har jag solat lite.. Nu vet jag inte vad jag ska hitta på innan bussen till jobbet går 20.39.
Klassen har jippo i Boulognern men jag är inte alls sugen på det.

Idag var jag och Helen ute i hemlingbyspåret med Lill-babs.
Släppte henne och hon tultade runt i godan ro.
När vi kom fram till lammen i hagen går Lill-babs farligt nära elstängslet.
Jag ropar två gånger men hon hinner få sig en stöt!
Hon gnyr och sätter världens jävla fart iväg,helt sjukt snabb! Vi ropar och joggar efter.
Spåret delar sig och vi chansar och går en väg innan jag bestämmer mig för att vända medans Helen fortsätter åt det andra hållet. Ropar och ropar.
När jag väl vänt möter jag en man med en rottweiler som sett henne och försökt locka på henne men hon "hade en sjujävla fart".
Jag illar vidare och ropar och ropar. Ringer Putte.
PANIKEN sprider sig.
Går och går och möter en tjej som sett henne på parkeringen för EN HALVTIMME sedan!!! Putte bestämmer sig  för att åka upp till spåret.
Vid det här laget har jag enorm panik.
Parkering-bilar-väg... Min hund. Jag hinner tänka allt här,tårarna bränner.
Helen är vid parkeringen-ingen Lill-babs.
Efter att ha joggat/powerwalkat i typ en halvtimme efter att ha hört att hon va på parkeringen(kändes som att jag aldrig skulle komma fram!!!) möter jag upp Helen och Putte och vi bestämmer oss för att åka och kika efter vägarna,mitt hjärta gör ont.
Hinner inte mer än att åka iväg förrän Puttes bror Fredrik ringer och säger att han hittat Lill-babs i hemlingbyrondellen (den mest trafikerade rondellen i Gävle typ),hon har sicksackat mellan bilarna i rusningstrafik!!!
Lill-babs var alltså på väg hem och vad är oddsen på att Puttes bror hittar henne?! Hon hade kommit på en gång när han ropat och slickat honom i ansiktet.
Nu är hon säker hemma hos mig men jag kan nog med all säkerhet säga att vi båda kommer sova ovaggat ikväll....


Mammas hjärta <3

Det går fort när det känns rätt!
Idag gick jag från "singel" till "I ett förhållande" på Facebook.. Och i verkliga livet också såklart ;)

Min fina lillebror och min underbara hund!

Bra dag!
Började dock sådär... Att gå upp kl 07 för att tvätta en lördag är inte skoj.
Men det är 32 hushåll som DELAR på 1 (en?!) tvättstuga så jag lär ta tiderna jag får.
Sov som en kratta som vanligt men gick på Intensiv kl 11,TUNGT!

Mamma hämtade upp mig och vi var till spåtant igen! Så spännande!
Lite av det som sas:
- Hon såg min huvudvärk som kommit på senare tid. Hon nämnde brytningsfel på ett öga vilket jag misstänkt eftersom jag alltid haft perfekt syn men känt att jag ser sämre.
-Hon såg att jag sover kasst. Och hon frågade om jag är mörkrädd?! EH ja?! Tydligen har jag tagit "någons" plats och ska flytta sängen. Och lägga upp en bibel.
-Hon såg kärlek... Inte en karl... utan 2 :S  (inget EX dock och här säger vi: WOHO!)
-Lyckonummer 3,7 och 11.
-Tuff sommar-jobb
-Tuff vår-skola

Efter det har jag varit hos mamma hela kvällen- mat,melodifestival och snacks!
Fick alla hjärtansdagpresenter av älskade mamma,hängsmycke,tianlott(10 kr vinst ;),olja och 200 kr :D

Juni 2009
LOVE YOU.

Nästan 1 vecka sedan jag hade min bebis men nu är hon tillbaka hos mig!

Två älskade vänner har förlovat sig och jag blev så exalterad att jag nästan hoppade.
Äntligen ska jag få gå på bröllop!
Mitt i glädjen kunde jag inte låta bli att tänka på min egen förlovning.
Förlorad kärlek är inget misslyckande men jag kunde inte låta bli att tänka så.
Blir nästan arg när jag tänker på hur bra vi hade de... hur vi skrattade tills vi kikande ur,hur vi förstår varandra,hur mycket vi älskade varandra och det kastade vi bort genom att ta varandra för givet. Kanske hittar vi tillbaka till det som var bra-kanske inte...

-Varför är det så svårt?
-Livet du vet. Tur att tiden finns och att man aldrig vet vad som ska hända.