Glädje och sorg

Två älskade vänner har förlovat sig och jag blev så exalterad att jag nästan hoppade.
Äntligen ska jag få gå på bröllop!
Mitt i glädjen kunde jag inte låta bli att tänka på min egen förlovning.
Förlorad kärlek är inget misslyckande men jag kunde inte låta bli att tänka så.
Blir nästan arg när jag tänker på hur bra vi hade de... hur vi skrattade tills vi kikande ur,hur vi förstår varandra,hur mycket vi älskade varandra och det kastade vi bort genom att ta varandra för givet. Kanske hittar vi tillbaka till det som var bra-kanske inte...

-Varför är det så svårt?
-Livet du vet. Tur att tiden finns och att man aldrig vet vad som ska hända.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0