I nästan 2 veckor har vi vetat när vår bebis kommer med planerat kejsarsnitt 🙏 Processen är ganska utdragen och väldigt emotionellt utmattande. Mycket tårar och ångest. Började med ett läkarbesök i vecka 25,kändes som ett klassiskt övertalningssamtal,kände mig liten och klappad på huvudet av en manlig läkare. Jag stod på mig och han berömde mig för att jag var välinformerad och påläst (har ju för fan gått igenom det en gång redan!!). Sedan var det Aurora-samtal på förlossningen med barnmorska. Stålsatte mig och tog med mig Fredrik. Hann knappt prata i 5 minuter innan hon stoppade mig och sa att det inte kommer bli nåt problem för mig att få igenom snitt. Där släppte mycket ångest och efter det följde de första härliga glada ångestfria 3 veckor av den här graviditeten,så mycket släppte! 3 veckor senare träffade jag en andra läkare som ställde några korta frågor och bokade in snittet direkt 😄 Så lättad och nöjd med "mitt" beslut. Nu ligger ju bebis ändå i säte och har gjort det i minst 7 veckor så att den skulle vända sig är inte så troligt så det hade ju ändå blivit snitt. 

Fina värden,stor mage och bebis fortfarande i säte 🤰

Kroppen:

Igår var det dags för besök hos min BM Karin igen. Inget stick i fingret denna gång. Hon klämde på magen och skrockade. "Jodå känns hårt här" och hon dubbelkollade med UL: Bebis ligger fortfarande i säte. Fick se huvudet och bebis slickade sig kring munnen 😍 Hon gjorde en snabb viktskattning och bebis är rund om magen och beräknades väga 2400-2500 gram redan nu 😳 "Ska" väga runt 2000 gram i denna vecka... 

Jobbat sista dagen på minst 1 år 🤰

Då har jag jobbat sista helgen på 1 år ✌ Så jävla skönt. 3 arbetspass kvar🎉 Ser fram emot alla sovmornar de kommande helgerna och ha lååånga lackade naglar 😁💅 Vira ska gå 15 timmars från och med nästa Vecka,kl 09-14 tis-tors,blir perfekt!