När olyckan är framme

I dag skulle vi egentligen leka med Tuva & Ivar på buspalatset men Vira sov över playdaten,hehe.
Vi åkte hem till Ivar på eftermiddagen istället.
Vi hann inte vara där länge innan nåt riktigt otäckt hände,Vira satte en bit melon i halsen. Först trodde jag att hon skulle hosta upp den men hon blev röd och började gurgla & väste. Jag slängde upp henne på knät och började dunka henne i ryggen som jag fått lära mig på kurs på bvc. Vet inte hur länge jag höll på,kan vara 30 sekunder,kan vara 2 minuter och tillslut sa jag till Frida som stod med telefonen i handen "att ringa". Hon hann börja slå 112 när biten äntligen kom upp. Fy fy så otäckt. Imponerad att jag ändå behöll lugnet trots att jag hann tänka massa saker,jag hann tänka att jag skulle förlora henne 😢😢
Men biten kom upp och hon repade sig fort,trodde hon skulle vara klen & ledsen resten av dagen men hon var som vanligt efter 5 minuter. 
Jag hoppas att alla som är i närheten av barn vet hur ni gör om olyckan skulle vara framme!
Efter den omtumlande upplevelsen hade vi en mysig eftermiddag i solen 💞
.

Kommentarer
Postat av: Emelie Löf

Vilken jäkla mardröm!! Så himla skönt att allt gick bra!

2016-06-03 @ 14:24:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0