Tyvärr jäkligt vanligt den här inställningen  men jag kan verkligen inte fatta varför. Tycker snarare att det borde vara tvärtom "vi vill ha barn tätt så jag gör mitt bästa mellan graviditeterna".

Jag har i PT-yrket träffat  mammor som haft den här inställningen och då inte bara tätt mellan barnen utan närmare 3 år emellan men det har "inte varit någon idé". Då har de kommit till mig när barnet är 2-3 år och har "gravidkilon" kvar. Såvida du inte gick upp 100 kg har du inte graviditetskilon kvar efter 3 år. Att livet och rutiner förändras kan jag verkligen skriva under på,har helt ny respekt för föräldrar som jonglerar jobb,familjeliv och träning.

Gnäll om vikt köper jag inte och det kommer inte rinna av om du har dåliga vanor,det gör det inte för någon. Och stackars kroppen som får slita med täta graviditeter och ingen uppbyggnad därimellan! Det går ju uppenbarligen men det om något känns onödigt,träningen är inte de.

För just den här bloggaren har det inte blivit något syskon på gång än och hennes barn är nu 10 månader,skulle hon ha struntat i att träna då?

Jag gick ned all vikt på 8 veckor och väger mindre än när jag blev gravid. Har helt klart  mindre muskelmassa men börjar känna igen kroppen vilket är målet,oavsett vikt. Vill inte bli gravid igen riktigt än men vill verkligen bygga upp mig innan. Styrkan i magen och ryggen är verkligen inte densamma och det känns verkligen angeläget att stärka de inför en eventuell graviditet,för min egen skull- för Li och för "mamma Li".

Juli 2014-April 2015-April 2016