Hej Lina!

Vad tråkigt att du känner så :/

Jag har själv varit rädd inför en förlossning men det gav med sig ju större barnlängtan blev...   När jag var yngre har jag glorifierat kejsarsnitt men nu anser jag att det bara ett alternativ om barnet är i fara eller om det finns någon medicinsk orsak att inte föda vaginalt.

Jag är verkligen inte en sån människa "som tar de som det kommer" utan jag kommer försöka läsa på och samla så mycket information som möjligt. Har börjat läsa Gudrun Abascal´s bok: Att föda. Någon läsare som har tips på lektyr i området?

Därimot tror jag det är helt omöjligt att förbereda sig, ingen förlossning är den andra lik. 

Och smärtan... Det är ingen idé att försöka föreställa sig eller bli rädd för, för det kommer vara så sjukligt smärtsamt,olik annan smärta.

Men jag har väldigt stark tilltro till att kvinnan är gjord för att föda barn! Och jag ser barnafödandet som en "klubb" som jag ska klara inträdesprovet till, klarar alla andra det så klarar jag det! Ser även en fördel med att vara fysiskt stark och jag anser mig vara mentalt stark. MEN har ett kontrollbehov som jag vet att det bara är att lägga ned när det kommer tilll en förlossning, det ska jag jobba på.

Än så länge har jag inte hunnit bli rädd eller orolig utan jag faktiskt rätt taggad!

En graviditet är en resa och förlossningen är slutstationen på början av resten av vårat liv :)

 

 

Fråga gärna på! Om min graviditet,träning vid/efter graviditet eller träning överhuvudtaget,kost osv :)