Skriver av mig
Klockan börjar närma sig 02.30 och jag har sovit ca 1 timme. Klarvaken,tårar i ögonen och massa tankar.Min vackra hund finns inte mer. Känns så jävla overkligt. Hon var ju här nyss.Som ni som följer bloggen vet så hade jag "delad vårdnad" om Lillis med mitt ex. Sist jag såg henne var 4 nov. Då hade vi haft en underbar helg med massa gos,lek och långa promenader. Och jag kan inte fatta att jag aldrig mera kommer att få ha såna stunder med henne... jag är så jäkla ledsen. Samtidigt är jag glad att hon inte verkar ha fått lida och att hon inte fick tyna bort i sharpei-feber eller bli skruttig. Hon var maxad Lillbabs in i sista stund. I 6 år fick jag äran att vara matte till denna underbara varelse eller väsen som mamma brukar säga,vet att alla har speciella band till sin hund och att det inte låter originellt när jag skriver att hon var inte som en hund,hon var nåt annat.När nåt oväntat/sorgligt händer brukar jag spola tillbaka bandet och fundera på hur/var/när eller vad man ska säga. I går hade jag en skitkonstig dag,jag letade efter bilnyckeln i 40 min när jag redan lagt den i väskan,jag körde vilse,jag hade missat att boka in kunder och en massa annat. Struldag. I dag hade jag en grå hinna över hela mig. Jag suckade och kände mig ledsen utan anledning. Berättade att min pappa bor på Filippinerna men han bor långt från katastrofområdet och han mår bra,det var inte därför jag kände mig nedstämd. Ibland,inte alltid men ibland är jag väldigt intuitiv. Kanske kände jag på mig att 13/11 2013 skulle bli mitt livs tyngsta dag hittills. Detta är första gången jag förlorat ett älskat husdjur (en vän) och det är min första kontakt med oväntad död. Även om jag som sagt är glad att hon slapp lida så önskar jag ju självklart att jag hade fått säga: Hej då,jag älskar dig <3
Kommentarer
Svar:
Vet inte exakt men hon var med Putte på firman och skulle kissa,fick väl syn på nåt och stack iväg... :/ Så tungt.
Li Skarp
Trackback
