Hittade 2 jobb som jag vill söka,båda i städer som jag knappt har varit i... Fick en sån plötslig ångest efter jag funderat ett tag och visualiserat mig i någon av de nya städerna... "Långt till Gävle" sa ångesten. Det är inte såå långt men det skulle inte vara som nu... Inga sushiluncher med Madde,inga galna utekvällar med järngänget lika "ofta",ingen spontanhelg hos mamma. Märklig känsla för jag är ganska osentimental när det gäller Gävle och att flytta överhuvud taget. Visst saknar jag mamma men vi ses nästan lika ofta nu,10 mil ifrån varandra som när jag bodde 5 km bort,annars rings man ju... Lika med vännerna.. dom riktiga vännerna finns kvar,såklart.
MEN man måste vara öppen för förändring och nya äventyr,jag är en sådan person! Vet inte varför den lilla ångesten knackade på...  Ska skriva ett grymt CV nu.