Det är då jäkligt krångligt att ha en hund tillsammans när det tar slut...
Visst håller vi sams men det är jobbigt att slussa hunden fram och tillbaka speciellt när man inte har bil...
Men det går runt tack vare alla snälla människor i vår närhet.
Mamma gråter nästan när hon inte får ta med sig Lill-babs hem som är hennes "kärlek".
Pappa smsar från Filipinerna för att fråga hur Lill-babs mår.
Puttes trötta 80-åringa mormor överöser henne med beröm och säger att hon är så snäll.
Min mormor ställer alltid upp.
Tack <3