Igår snurrade Englas begravning på TV.
Utanför kyrkan där begravningen hölls fanns en enorm skärm där man kunde se cermonin,då snackar vi konsertskärm.
Varför? För att föräldrarna ville det.
Helt jävla otroligt.
Varför inte sörja ifred?
Tränga på sorgen på människor som inte kände eller någonsin träffat Engla.
En tragisk historia gör inte att jag tittar på begravningen,för mig är en begravning en sista stund för det nära och kära.
För att hedra och ta farväl om någon man tycker om.
Men nää. Igår satt varenda jävla tant och grät.

65000 människor har dött i Burma föresten.
Tror ni att det blir ljuständning och 3 tysta minuter?
Kanske en Tvsänd minnesstund?
Så fan heller.