Kom hem från jobbet men kunde inte sova.
Hur är det egentligen med tystnadsplikten inom vården? Någon som vet?
Jag skriver iallafall så får vi se vad som händer.
Mitt vak dog imorse.
H*n tog sitt sista andetag precis när anhöriga kom och där satt jag.
Jag fick personens sista timmar i livet.
Det kändes lite skumt. Jag räknade andetag och visste att dom skulle ta slut.
Jag skakade lite men jag vet inte riktigt varför.
Jag har aldrig sett en död människa förut.
Tackade nej till att tvätta kroppen.
Undersköterskan gick runt och viskade att hon skulle fråga någon annan än mig,sen frågar hon om jag ville.
"Jag slipper gärna om jag inte behöver" och då blir hon lite vresig och ansträngd.
"Vaket vill inte"
Vadå?! Hade det inte funnits alternativ hade jag ju självklart gjort de.
Men eftersom jag varken är sjuksyrra eller uska så tycker jag att jag ska få ett val.


Jag är absolut inte rädd för döden.
Bara jag får säga hej då så kan jag dö imorgon.
Jag dör hellre ung och pigg än gammal,senil och svag.
Jag kände mig så vuxen idag.
Jag är viktig på min arbetsplats.
Jag står inte i ett lotteri på furuvik och jag delar inte ut morgontidningar.
Jag får någons sista timmar i livet.
Och förhoppningsvis var dom timmarna bra.

Nu ska jag försöka sova.
Krypa ner med Putte Love och vara glad för varje sekund.