Fredriks första jobbdag sen Vira kom

(Han har varit på kurs 1 dag också men då var svärmor här ett par timmar för det var under amningspaniken).

Vi reder oss ganska bra tycker jag,tror att jag får godkänt :)

Men hur ska man kunna lägga ifrån sig en snosande bebis?! Vill inte! ♥

 

 

De senaste tre dagarna har vi snittat på 1-2 

flaskor ersättning om dagen (att ersätta alla mål är 6 flaskor a 90 ml för en nyfödd) och det känns bra för vår del,min mjölk verkar inte gottig nog som sagt och jag har hellre en nöjd bebis med lite ersättning än en ledsen bebis på bara bröst. Den första tiden har inte varit någon bebisbubbla,gud så bräcklig&ledsen jag har varit...

Vi har alltså kommit ifrån gallskriken&vaken tjej natten igenom. Såhär har det ungefär sett ut de senaste dagarna,hoppas det håller i sig:

21-22   Amning

00-01 Ersättning

01-04 SOVA!

04- Liggamning i sängen,Fredrik sover oftast kvar på soffan. 

Växlar sida och halvsover om vartannat, vaknar för dagen gör vi mellan 09-11.

Funkar bra för oss. Både jag&Fredrik har vant oss vid osammanhängande sömn,2 timmar är liksom världens boost.

Men inatt var fröken vaken och knorrig 02-04.30 där varken bröst,ersättning,blöjbyte,massage eller hud mot hud hjälpte. Först när jag gick ut till soffan med henne somnade hon som en stock vid tutten...

Igår tog vi första bilturen efter att vi kom hem från BB. Nästan 3 timmar hemifrån och hon sov hela tiden,hurra!

Visste allt om allt kändes det som. Kejsarsnitt fanns inte på världskartan (även om det stod i mitt förlossningsbrev som jag aldrig behövde skriva att OM det var någon som helst risk för syrebrist eller komplikationer för barnet ska beslut om snitt tas på en gång).

På kontroll hos barnmorskan i vecka 38 (37+6) med 14 dagar kvar till BF upptäcktes det att vårt barn låg i säte.  Troligen har det varit så hela tiden,rörelsemönstret har varit lika hela tiden men jag trodde självklart på barnmorskan när hon sa att det hårda jag kände vid revbenen var en rumpa... Men det var huvudet. 

Efter ett misslyckat vändingsförsök på tok för sent,v 39 (38+3) så fick vi tid för snitt 1 dag innan BF.  Detta gjorde mig irriterad först, varför ska vi behöva vänta så länge?

Men ju närmare vi kom insåg jag att det troligen inte skulle dragit igång av sig själv i och med att hon låg i säte med benen isär,rumpan var inte fixerad.

Hade verkligen noll känningar och tränade till 2 dagar innan snittet. Det enda av en "riktig" förlossning jag fick uppleva var att slemproppen gick i omgångar mån-ons. Det var superspännande mitt i allt planerat ;)

Sista bilden på magen!

Vi var tre par som skulle snittas och vi fick sista tiden kl 13. Alla 3 paren låg i samma rum på BB inför snittet och sedan ha uppvak i samma rum 2 timmar efteråt. Vi fick sovmorgon till kl 09 medans de andra skulle infinna sig 06.30. I och med att det skulle bli skiftbyte mitt i vårt uppvak så skulle vi få vara på förlossningen eller UVA för uppvak vilket kändes sådär...

När vi kom kl 

9 var par 1 redan nere på operation. 

Jag får infart,dropp och kateter.

Tyckte katetern kändes obehaglig,det sved och jag kände konstant kissnödig så jag kände mig lite olustig.

Vi var inte ett dugg nervösa.

Ingen av oss hade gissat på kön innan men Fredrik sa: Jag skulle bli mer förvånad om det var en kille än en tjej!

-Jag med! 

Par 1 rullades upp med sin bebis och det blev plötsligt väldigt verkligt,vi var med på deras första stund med sin dotter fast bakom en skärm då. Blev rörd när jag skymtade henne när hon skulle vägas. Snart skulle vi få träffa vårt barn! 

Kl 11.40 rullar par 2 upp med sin dotter och barnmorskan som ska vara med säger:

Det hade vi inte räknat med och det blev snabba ryck ned på operation.  BM var tyvärr väldigt tydlig med att hon var missnöjd över att hon inte fick lunch och kaffe nu och hon var väldigt sur... Fattar att hon vill äta men så jävla onödigt att visa det så tydligt för oss. Oprofessionellt. 

Bm och Fredrik rullade ned mig i sängen till operation. När vi kom in var det massor med folk där,kanske 10 personer.  

Jag fick en "shot" som skulle neutralisera magsyran och jag fick direkt lägga mig ned för spinalen. Bedövningen stack lite och sedan höll narkosläkaren på ett bra tag.  Det kändes som om någon knackade mig på kotorna,gjorde varken ont eller obehagligt.  Tydligen var jag tight mellan kotorna så det var svårt att sätta spinalen,här blir jag lite nervös,om det inte går att sätta den måste jag bli sövd och de ville jag absolut inte! 

Men till slut gick de och jag började domna bort direkt. Påminner om sockerdricka,jag kunde känna att de tog på mig men kände såklart ingen smärta. 

De tvättade mig och satte upp skynke.

De frågade om jag ville att det spelades musik och de ville jag.

Så vi lyssnade på Madonna&Whitney Houston bland annat men tyvärr minns vi inte vilken låt som spelades när hon kom ut. 

Alla var supertrevliga och glada :)

De tog mitt blodtryck varje minut men skulle jag bli illamående&få blodtrycksfall innan de upptäckte de skulle jag säga till för att få hjälp fort,3-4 gånger fick jag säga till under operationen. 

Det var så galet när jag känner att det är händer i mig,kändes som barnets rörelser X 100 typ. De säger: Nu kommer du höra en slurp och det är fostervattnet som sugs upp. Fredrik beskrev det som nåt ur Jurassic park- Det skakades och slets bakom skynket så det såg ut som att jag skulle ryckas iväg,hehe.

 

Det tog inte lång tid innan vi hörde ett litet skri och Fredrik sa:

Sura Bm kom fram med barnet inlindad i handduk och Fredrik får lyfta på den och vi får äntligen veta vem "Bolla" är:

-En tjej! 

Den finaste jag sett.

Hon bajsade lite på väg ut och var lite rosslig. 

Fredrik får följa med till ett bord och torka av henne och klippa det som var kvar av navelsträngen.

Surläppen! ♥ 

Sen kom han med henne till mig men han fick hålla i henne,jag tackade nej i och med att jag mådde illa&hade hjärtklappning samt ligger med armarna utåt som Jesus på korset...

Vi bara tittar på henne medans jag sys ihop. Fredrik gråter lite men inte jag,det är sån övermäktig situation.  Det var lika när vi gifte oss,det är så stort att det är svårt att förstå att det är verklighet men självklart är jag gladast i världen ♥

De syr ihop mig,jag blir bytt på och flyttas tillbaka till min säng från BB.

Man får förlora 1 liter blod men jag förlorade 1.1 liter och hamnar automatiskt på UVA för uppvak. Får välja om Fredrik&barnet ska med eller om de ska tillbaka till BB. På UVA är det jag som är patienten,inte barnet men jag ville verkligen inte skiljas från dom nu. 

Sura Bm bara lämnar av oss(nu ska hon väl äntligen få äta...) med en nedbajsad handduk kring barnet utan massera min mage för att livmodern ska dra ihop sig (på uppvak på BB masserade de magen 3 ggr i timmen!) och utan någon vägledning kring amningen...

Efter 2 timmar hämtar hon oss och vi får komma tillbaka i rummet där vi spenderat morgonen,vi fick alltså en tresal för oss själva och det var väldigt skönt.

Jag är supernöjd med mitt kejsarsnitt,det var en grymt häftig upplevelse! Jag var besviken i början men det blev till det bästa för oss. 

Vira 13/5 2015

Kl 12:47

3615 gram (byggd på kvarg ;)

51 cm

Vira!

Vira Hillevi Elisabeth Blom :)

Andranamnen efter våra mormödrar. 

 

Jag har haft Vira som tjejfavorit hela tiden tillsammans med Ruth. Fredrik har gillat Disa och på slutet fastnade vi för Betty.

När hon kom såg vi att det definitivt inte var

någon Disa. 

Andra dagen på BB sa Fredrik:

Men vi ville smaka på det i hemmiljö och få ärliga åsikter när vi sa att vi hade tre namn: Vira,Betty och Ruth.

För mig är det viktigt att det inte är ett allt för vanligt namn,jag har alltid varit ensam om mitt och det har varit super. Skulle inte vilja att min dotter blir Elsa B tex...

Och med 156 (nu 157) Vira i Sverige så är risken inte så stor :)

 

"Vira är en ukrainsk form av Vera, som betyder "förtroende" på ryska. Betyder också "hjältinna" på hindi"

 

Lite halvkul är att jag nyligen fått reda på att jag har ukrainskt påbrå så Vira är 12.5 % ukrainare ;)

 

 

 

 

Vi har haft 1 bra natt,1 helt okej och 5 helvetesnätter. Då pratar jag inte om att hon somnar sent utan hon skriker och är missnöjd utan 1 sekund sömn fram till klockan 05. Inatt sov hon 02-04.30,resten av tiden var hon superledsen,man blir så klen i mammahjärtat,vill göra henne nöjd.

Min mjölk rann till snabbt men den verkar inte vara gottig nog. Jag blöder&har sår och provat krämer,pads,amningsnapp. Frågade varenda person som kom in i vårt rum på BB om hennes grepp men fick inget vettigt svar... Uppenbarligen är det lite tokigt. Jag pumpar och ger i flaska.

Vi ger minifom och idag fick hon sin första flaska ersättning och efter det sov hon som en stock.

Fredrik stoppade om mig och jag fick sova 9-13.30,guld! Hoppas vi får rätsida snart,vill verkligen amma men när mitt blod rinner i hennes mungipa känns det tröstlöst. Bvc kommer på besök på fredag,hoppas på att få bra input då.

Sista dagen som gravid (tisdag 12/5) sov jag 4 timmar. Trött!

Vi skulle vara på Gävle sjukhus kl 11.30 för information om snittet.

Vi var tre par där,de ena paret väntade sitt andra barn och de andra sitt tredje. 

Det var bara vi som hade bebis i säte vilket återigen konstaterades med ultraljud. 

Vi skulle infinna oss 06.30 dagen efter men vi hade (o)turen att få sista snittiden så vi behövde inte komma förrän kl 9.

Vi fick veta alla rutiner och träffa narkosläkaren som dubbelkollade om jag var frisk,förklarade lite mer om spinalbedövningen och hon sa även att jag strålade,hehe bra doktor ;)

Vi lånade kusin Emelies lägenhet,lämnade grejer,käkade lite lätt på stan sedan var vi på bio med min lillebror. The Avengers såg vi,helt okej film men jag började bli så trött så jag övervägde att sova lite men ett toabesök piggade upp.

Vi åt sen middag på Church street,jag skulle ju fasta fram till snittet.  En rejäl drink&entrecote med dollar chips&gucamole satt fint.

Vi tittade på varandra djupt i ögonen och det pirrade härligt inför morgondagen,ingen nervositet för oss båda. Bra dag där vi fick med att gå på stan,bio och middag,vet ju aldrig när vi gör sånt tillsammans igen. 

Vi sov som stockar i 7 timmar,så skönt att vara utvilad inför den stora dagen!

Själva snittdagen får ett eget inlägg! Vi bad en ssk fota under hela tiden på operation så vi har hur mycket bilder som helst från spinalen,skalpell tills hon är ute. Såå kul att ha! Kommer dela med mig av några bilder. 

30/8 2014 till 8/5 2015.

Kroppen är fantastisk! Tänker köra samma grej omvänt- från förlossningen och 35-40 veckor framåt, spännande!

Jag tyckte att det började synas i v 14 och att jag såg såå gravid ut i v 20 men jag hade nog kunnat dölja till v 28 :P

Ungefär 12 kg gick jag upp.

Det firade lillan med att vara vresig och sitta fastlåst vid tuttarna i 5 timmar :P 

Men hon är underbar,vi kan inte se oss mätta,galet att hon är vår.

Ska blogga om snittet&tiden på BB när jag kan slita mig från underverket ♥

Bolla visade sig vara en underbar liten tjej ♥

Klockan 12.47 kom hon,3615 gram&51 cm lång och helt perfekt♥ Vi är så kära i henne. 

Skriver mer om snittet när vi landat.

Så nöjd&tacksam över att kroppen fungerat

så himla bra :) Hoppas att på snabb läkning efter snittet-inte för att träna igen utan för att känna mig pigg&rörlig.Träningen kommer så småningom,känner noll stress. Kan nog bero på att jag hållt igång fram till nu,skillnad om jag varit inaktiv ett par månader redan. Tycker det är för stor press på att komma iform snabbt efter graviditet samtidigt som  det pratas alldeles för lite om träning under graviditeten och det här med att äta för 2... Ond cirkel!

Räknar med en del besök och jag fyller år och nu när jag ska bli snittad känns det skönt att få det gjort,jag vill helst inte bjuda på köpefika...

Jag har iaf frysen/skafferiet fullt med:

-Sega maränger

-Nutellabullar 

(Första gången jag bakar bullar!!!)

-Nougatkakor

-Chokladtosca

-Kärleksmums

-Kolakakor

-Brownies

-Chokladbollar

-Chokladmuffins

-Vaniljmuffins med vit choklad

-Havrekakor med mörk&vit choklad

-Sockerfria paleocookies

Det bör räcka va? ;)

Tisdag: Promenad 4 km

Onsdag: Hemmaträning: Rygg,armar&axlar

Torsdag: Promenad 3 km

Fredag: Vila

Lördag: Promenad 4 km

Söndag: Vila

Är fysiskt trött&är konstant kissnödig men det är också allt, det kan man ju vara i v 8 likväl som v 40 ;)

Idag har jag sovit på soffan,åkt till Gävle,fikat hos Carro,ätit dumplings med mamma,promenerat med lillebror,matat änder och nu sitter vi i soffan.

Imorgon ska vi på min farbrors begravning :/

Vi hade tid 08.30 och familjen seg kom iväg

en kvart senare än tänkt men vi hann både i tid och fick sitta och vänta för det tog nog 20 min innan vi fick komma in på ett rum.

En gullig barnmorska klämde på magen och satte CTG som jag låg med i typ 30 min.

Sen kom en ST-läkare och pratade och kände.

Sen kom även en läkare och tillsammans med ST-läkaren kollade de på Bolla med ultraljud. 

Mycket riktigt: Huvudet vid revbenen på höger sida,fötterna på vänster sida. Precis som h♡n har legat hela tiden... Övertygad om att min barnmorska har missat det...

Gott om fostervatten och mönsterbarnet skattades till 3200 gram,-1 % i avvikelse. Det hördes dock på läkaren att 38 fulla veckor var i det senaste laget för ett lyckat vändningsförsök.

Därefter fick jag en infart i handen,byta om till nattskjorta och fick läkemedlet som skulle göra att livmodern slappnade av och jag skulle få hjärtklappning. Oj jävlar vilken hjärtklappning,svettningar och illamående. De greppade tag rejält och försökte vända,JA det gjorde ont! 

Försökte andas igenom men med hjärtklappningen&illamåendet var det inte lätt!

Och Bolla gav sig inte utan en fight...

Så nej, det gick inte.

Vi fick ingen tid för snitt denna vecka för det var fullt så snitt i v 39+5 är ju också i det senaste laget... Risken finns ju att vi får åka in akut. Vi har gjort det vi kan,jag är inte besviken för senast i mitten på nästa vecka får vi träffa vårt barn och det känns helt fantastiskt ♥

Tisdag: Promenad 3 km. Hemmaträning: Axlar&armar

Onsdag: Vila

Torsdag: Vila

Fredag: Promenad 3 km

Lördag: Vila

Söndag: Promenad 3 km 

Det var vad det trötta preggot orkade med denna vecka ;)

Nu blir det ingen planering framåt utan bara gångna veckans träning.

Imorgon väntar vändningsförsök och jag har landat i det.

Hoppas att det lyckas men gör det inte de så blir det också bra. 

Det som är lite störande är att rörelserna i magen har varit likadana i måååånga veckor,misstänker att Bolla har legat i säte men barnmorskan har inte känt de. När jag var där i v 36 lät hon inte helt säker på hur h♥n låg men kollade inte närmare på det.

Vi får se imorgon helt enkelt! 

Galet ♥

Vi firar 5 år den 19/5 och jag fyller 27 år den 23/5 också :)

Inledde maj med att somna 01 och vakna 04... Segt.