Visste allt om allt kändes det som. Kejsarsnitt fanns inte på världskartan (även om det stod i mitt förlossningsbrev som jag aldrig behövde skriva att OM det var någon som helst risk för syrebrist eller komplikationer för barnet ska beslut om snitt tas på en gång).

På kontroll hos barnmorskan i vecka 38 (37+6) med 14 dagar kvar till BF upptäcktes det att vårt barn låg i säte.  Troligen har det varit så hela tiden,rörelsemönstret har varit lika hela tiden men jag trodde självklart på barnmorskan när hon sa att det hårda jag kände vid revbenen var en rumpa... Men det var huvudet. 

Efter ett misslyckat vändingsförsök på tok för sent,v 39 (38+3) så fick vi tid för snitt 1 dag innan BF.  Detta gjorde mig irriterad först, varför ska vi behöva vänta så länge?

Men ju närmare vi kom insåg jag att det troligen inte skulle dragit igång av sig själv i och med att hon låg i säte med benen isär,rumpan var inte fixerad.

Hade verkligen noll känningar och tränade till 2 dagar innan snittet. Det enda av en "riktig" förlossning jag fick uppleva var att slemproppen gick i omgångar mån-ons. Det var superspännande mitt i allt planerat ;)

Sista bilden på magen!

Vi var tre par som skulle snittas och vi fick sista tiden kl 13. Alla 3 paren låg i samma rum på BB inför snittet och sedan ha uppvak i samma rum 2 timmar efteråt. Vi fick sovmorgon till kl 09 medans de andra skulle infinna sig 06.30. I och med att det skulle bli skiftbyte mitt i vårt uppvak så skulle vi få vara på förlossningen eller UVA för uppvak vilket kändes sådär...

När vi kom kl 

9 var par 1 redan nere på operation. 

Jag får infart,dropp och kateter.

Tyckte katetern kändes obehaglig,det sved och jag kände konstant kissnödig så jag kände mig lite olustig.

Vi var inte ett dugg nervösa.

Ingen av oss hade gissat på kön innan men Fredrik sa: Jag skulle bli mer förvånad om det var en kille än en tjej!

-Jag med! 

Par 1 rullades upp med sin bebis och det blev plötsligt väldigt verkligt,vi var med på deras första stund med sin dotter fast bakom en skärm då. Blev rörd när jag skymtade henne när hon skulle vägas. Snart skulle vi få träffa vårt barn! 

Kl 11.40 rullar par 2 upp med sin dotter och barnmorskan som ska vara med säger:

Det hade vi inte räknat med och det blev snabba ryck ned på operation.  BM var tyvärr väldigt tydlig med att hon var missnöjd över att hon inte fick lunch och kaffe nu och hon var väldigt sur... Fattar att hon vill äta men så jävla onödigt att visa det så tydligt för oss. Oprofessionellt. 

Bm och Fredrik rullade ned mig i sängen till operation. När vi kom in var det massor med folk där,kanske 10 personer.  

Jag fick en "shot" som skulle neutralisera magsyran och jag fick direkt lägga mig ned för spinalen. Bedövningen stack lite och sedan höll narkosläkaren på ett bra tag.  Det kändes som om någon knackade mig på kotorna,gjorde varken ont eller obehagligt.  Tydligen var jag tight mellan kotorna så det var svårt att sätta spinalen,här blir jag lite nervös,om det inte går att sätta den måste jag bli sövd och de ville jag absolut inte! 

Men till slut gick de och jag började domna bort direkt. Påminner om sockerdricka,jag kunde känna att de tog på mig men kände såklart ingen smärta. 

De tvättade mig och satte upp skynke.

De frågade om jag ville att det spelades musik och de ville jag.

Så vi lyssnade på Madonna&Whitney Houston bland annat men tyvärr minns vi inte vilken låt som spelades när hon kom ut. 

Alla var supertrevliga och glada :)

De tog mitt blodtryck varje minut men skulle jag bli illamående&få blodtrycksfall innan de upptäckte de skulle jag säga till för att få hjälp fort,3-4 gånger fick jag säga till under operationen. 

Det var så galet när jag känner att det är händer i mig,kändes som barnets rörelser X 100 typ. De säger: Nu kommer du höra en slurp och det är fostervattnet som sugs upp. Fredrik beskrev det som nåt ur Jurassic park- Det skakades och slets bakom skynket så det såg ut som att jag skulle ryckas iväg,hehe.

 

Det tog inte lång tid innan vi hörde ett litet skri och Fredrik sa:

Sura Bm kom fram med barnet inlindad i handduk och Fredrik får lyfta på den och vi får äntligen veta vem "Bolla" är:

-En tjej! 

Den finaste jag sett.

Hon bajsade lite på väg ut och var lite rosslig. 

Fredrik får följa med till ett bord och torka av henne och klippa det som var kvar av navelsträngen.

Surläppen! ♥ 

Sen kom han med henne till mig men han fick hålla i henne,jag tackade nej i och med att jag mådde illa&hade hjärtklappning samt ligger med armarna utåt som Jesus på korset...

Vi bara tittar på henne medans jag sys ihop. Fredrik gråter lite men inte jag,det är sån övermäktig situation.  Det var lika när vi gifte oss,det är så stort att det är svårt att förstå att det är verklighet men självklart är jag gladast i världen ♥

De syr ihop mig,jag blir bytt på och flyttas tillbaka till min säng från BB.

Man får förlora 1 liter blod men jag förlorade 1.1 liter och hamnar automatiskt på UVA för uppvak. Får välja om Fredrik&barnet ska med eller om de ska tillbaka till BB. På UVA är det jag som är patienten,inte barnet men jag ville verkligen inte skiljas från dom nu. 

Sura Bm bara lämnar av oss(nu ska hon väl äntligen få äta...) med en nedbajsad handduk kring barnet utan massera min mage för att livmodern ska dra ihop sig (på uppvak på BB masserade de magen 3 ggr i timmen!) och utan någon vägledning kring amningen...

Efter 2 timmar hämtar hon oss och vi får komma tillbaka i rummet där vi spenderat morgonen,vi fick alltså en tresal för oss själva och det var väldigt skönt.

Jag är supernöjd med mitt kejsarsnitt,det var en grymt häftig upplevelse! Jag var besviken i början men det blev till det bästa för oss. 

Vira 13/5 2015

Kl 12:47

3615 gram (byggd på kvarg ;)

51 cm