Vill kicka igång mitt liv någon gång.
Känns som att jag springer i ett ekkorhjul. Har snart pluggat i 4 år efter studenten.
Det är väl visserligen någonting... har vänner&bekanta som tragglat med tillfälliga jobb medans dom funderar på livet och vad dom vill göra. Jag vet vad jag vill göra men allt känns så långt borta.
Planen inför hösten har jag drömt om länge men när jag tittar in i hans ögon blir allt fel.
Ångest och skuld känner jag då. Det sista jag som jag har lovat mig själv att känna. Även om det blir mitt beslut i slutändan att inte åka så vet jag att jag kommer skylla det på honom när jag ångrar mig. Det är inte rätt.
Just nu känns allt så dumt. Men jag kan inte ha pluggat i 4 år för att vara vårdbiträde i Bollnäs. Jag måste drömma och jag måste planera annars blir jag tokig!