Som vi har längtat men vägen har inte varit lika spikrak som med Vira. I höstas fick vi ett långt och utdraget missfall i vecka 13 (mer om de i ett annat inlägg) och dagarna,veckorna och månaderna sniglade sig fram innan plusset kom igen. Nu är jag i vecka 15,vi har varit på 2 ultraljud och köpt en doppler så vi kan lyssna på hjärtljud. Ändå känns det lite olustigt att dela det med världen,Fredrik har fått halvt tvinga mig att berätta för familj och vänner. Ju fler som vet,desto verkligare blir det och desto mer har man att förlora... Men samtidigt vill jag inte smussla med världens bästa hemlighet och vi är överlyckliga!💖 För första gången ser jag fram emot vintern ❄