Barnet har ju en pappa?!

Jag lägger 3-4.5 timme i veckan på träning inklusive restid. Fredrik lägger den dubbla tiden när det är säsong för fotbollen,är det någon som frågar om han har tid???

Och det är inte som att jag är på gymmet och segar. Minns inte sist jag vilade mellan seten. Jag har dubbla sportbhar för att hålla  

jättebrösten på plats och jag kollar mobilen 

varannan minut (om hon inte fått käk precis innan jag åkte) så det är min tid men den är inte särskilt lång eller rofylld.

Samtidigt är det SO WHAT om jag åkte och tränade,duscha och bastade i timmar. Vi skaffade barnet tillsammans,vi längtade tillsammans,vi gör det här tillsammans. 

Ska jag vara med barnet 100% för att jag är föräldraledig? Jag är ansvarig hela natten, hemma den tiden min man jobbar-därefter delar vi lika (vi vill ju vara tillsammans) eller mer i hans favör då det faktiskt är synd om honom som inte får träffa Vira lika mycket. Varför ses pappor som något slags bihang den första tiden? Som om de skulle kunna göra "viktigare" saker än att umgås med sitt barn,fast hon är liten... "Pappan kan ändå inte göra så mycket nu". Haha va?! Kan göra precis allt mamman gör om inte bättre förutom spruta mjölk ur tutten och de går ju faktiskt att lösa...

SUCK!