Årets första mil (Asfalt,sol+värme,massa flugor och skit,backigt spår)
10.01 km-Tid 57.50 min
Medeltempo: 5.47 per km Puls 166
Maxtempo: 4.23 per km Puls 181
Kcal: 605
Det började hysat bra,kände mig pigg i benen,sprang på asfalt i solen.
Efter 2.5 km ville jag ge upp. Fy fan. Astman,benhinnorna,kroppen kändes som att den vägde 100 kg-allt var tungt. Det har aldrig varit lätt för mig att springa,jag måste peppa mig själv så fruktansvärt mentalt för att kroppen ska lyda men nu så sa jag bara elaka ord till mig själv. Jag började tänka att jag inte ens skulle anmält mig till midnattsloppet (och då var jag helt beredd att anmäla mig till Tjejmilen tidigare i veckan) och att jag skulle sluta styrketräna,att jag är övertränad osv...
Så jag stängde av klockan och gick en bit. För långt hemifrån och för envis för att ge upp så jag sprang igen och satte igång klockan. När jag kom fram till spåret hade jag sprungit 3.3 km,tog 2.5 km språret som är ganska backigt. Fick in flow men var tvungen att stänga av klockan igen efter en mördarbacke och gå en sväng. DÄREFTER bestämde jag mig-nu jävlar! Vid 5 km hade jag sprungit i 29 min och kom ut på asfalten igen. Här fick jag in världens flow och jag kände att jag kan springa hur långt som helst! Det forsatte så till 8.5 km då det blev tungt igen men då var jag såååå nära mål att det bara var att köra.
Stolt över mig själv! Men kan nu med brilliant(höhö) slutledningsförmåga säga att jag måste värma upp under en längre tid innan jag börjar springa,500 meter rask gång räcker självklart inte.....