2/30 Min första kärlek

Härom dagen nämnde mamma min första kille (första pojkvän som man hade sex med) och sa:
Åh vad ni var kära!
Nja. Han var kär i mig och jag var väl halvt kär. Tror inte att jag var gränslöst förälskad eftersom jag gjorde slut med honom 3 gånger på 8 månader! Haha.

Första riktiga kärlek? Någon som man vill göra allt för och vara den bästa man kan vara?
I så fall är min första riktiga kärlek mitt X. Nu har jag en rad med X men ni som läser bloggen fattar nog vem jag menar. Jag har lovat honom dyrt och heligt att aldrig nämna honom i bloggen igen så det respekterar jag. Ni kan läsa våran historia och allt trassel i arkivet.

Men... känslan jag har nu,kärleken jag känner nu är något nytt. Det finns ingen gräns och jag vill inget annat än att vara nära precis hela tiden fastän han snarkar och flåsar mig i örat och lägger halva sin tyngd på mig när vi sover. Nu tänker jag framtid,hus,giftermål, barn(?! hua hemska tanke). Jag vill ha allt med honom. Det är kärlek eftersom jag aldrig aldrig strävat efter det!
Kärlek och känslor kanske växer med personer? För man är väl sällan ihop med någon man känner mindre för än den förra? Kärlekstrappa?

Kommentarer
Postat av: Sarah

Tror inte det handlar om att älska mer, utan snarare att ingen känsla för någon är den andra lika helt enkelt. De går inte att jämföra riktigt.

2010-11-24 @ 09:51:01
URL: http://syntkatten.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0