Idag skulle vi varit förlovade i 2 år. Men livet förändras,människor förändras. Eller förändras inte alls...
Men jag mår bra nu. Jag är starkare nu. Jag försöker tänka på alla de tusen bra stunderna men många dåliga minnen och den senaste tidens tjafs ligger närmare i tiden. Nu är det över och jag vill bara minnas de fina.
Ringen sitter på smyckesträdet. Först hade eftersom våra ringar på högerhanden som ett "tecken på vänskap och hopp om framtiden" men eftersom båda träffar nya människor känns det inte riktigt rätt...

Imorgon ska jag till en spåtant!!!!! Mamma brukar gå en gång om året men detta är min första gång! Ska bli så sjukt spännande! Funderar på vad jag ska fråga...Jag vill höra om allt kommer kännas bättre.
Är väl min "karriär" jag oroar mig mest för. Om 1 år är jag färdigutbildad och framtidsångesten är TOTAL. Vill inte tänka på det alls faktiskt. Jag är rädd.