Har fått höra att det är människor som har slutat läsa min blogg för att de får dåligt samvete över sin egen träning.
Detta känns båda bra och dåligt. Jag skriver bara för mig,jag skriver inte för att inspirera för då skulle jag lägga upp det på ett helt annat sätt. Det känns ganska kul att man får någon reaktion iallafall. Om man slutar läsa för att man får dåligt samvete så är man nog inte så sugen på att träna heller,vill man inte så vill man inte.


Varför heter det hitta motivation?
Det borde heta bygga motivation,som bygga ett bra självförtroende.
För det heter ju inte "hitta ett bra självförtroende"? Ett bra självförtroende är något som byggs upp med tiden,lika så motivation.
Motivation är något som måste komma inifrån,man måste peppa sig själv och anstränga sig.
Man kan inte sitta i soffan och sucka: Jag har ingen motivation.
Det kommer inte att slå ned som en blixt från klar himmel utan den kommer från dig själv.
Det gäller inte bara träning, det gäller skola och tentaplugg,det gäller att laga mat istället för att käka en macka eller två.
Tänk ett steg längre,varför ska jag göra det här? Vad vinner jag på det? Varför vill jag inte?
Bara för att man haft god motivation betyder inte det att den finns kvar,det försvinner och man måste bygga upp den igen.

Min egen motivation är på topp just nu.
Efter dåliga natt jobb-tider i somras,efter förkylning på förkylning,efter tonsilloperation så är jag så taggad inför träningen. Jag vet vad jag vill och varför jag vill det.
Träningen handlar just nu inte om något särskilt mål,ingen särskild vikt inget särskilt utseende.
Jag vill vara stark,smidig och snygg.
Jag mår så satans bra av att träna och det är så kul(just nu ;)!
Då tycker jag synd om det människorna som slutat läsa min blogg för att det bli för mycket om träning.
Samtidigt blir jag lite ledsen att jag inte kan förmedla hur skönt och roligt det är att träna.