Igår joggade jag i Hemlingbyspåret! Det var 8-9 månader sen sist och då körde jag intervall träning på ca 2.5 km.
Jag varavade alltså jogging med powerwalk,mer orkade jag inte. På löpbandet på gymmet som man max får använda i 30 min brukar jag köra uppvärmning 5 min,löpning 22 min,nedvarvning 3 min vilket brukar bli ca 3-3.5 km.
Igår joggade jag 5 km,nonstop! Det gick ganska sakta,jag vill hellre orka lite längre än att spurta i 5 min.
Svetten kom krypande och jag blev så stolt.
Jag har alltid haft asdålig kondition och jag är så jäkla glad att jag orkar lite mer nu!
Jag har växt upp i en familj och med människor runt mig som säger:
"Är man smal behöver man inte träna"
Alla i min omgivning såg träning som ett straff och man gör ju som sina vänner och familj,socialisation på toppnivå.
Jag alltid försökt äta bra och har sett det som att:
"Äter jag nyttigt så behöver jag inte träna"
Men det är ju självklart inte sant. Ingenting kan ersätta motion.
Under tonårsperioden har jag testat på Friskis&svettis,afrikansk dans,simning,jogg,gym men knappast regelbundet  (Jag har alltid fått bra vardagsmotion,cyklat och promenerat mycket) Har känt mig ganska begränsad pga min dåliga kondition och på något sätt trott att det där fixar sig sedan.
Kom igång ordentligt med simningen strax innan jag kom in på Hälsopedagogiska programmet för då höll det inte längre,om jag vill jobba med människor,kost och träning så måste jag ju träna regelbundet!!
Jag det är så jävla skönt att jag nu tagit mig ur min trygghetszon (simningen) och vågar testa nya saker ordentligt (gym,jogg).

En klasskompis på hälsopedagog sa en gång:
-Jag kommer från en riktig träningsfamilj och jag har tränat hela mitt liv,jag är som klippt och skuren för det här programmet.
Först kände jag mig otillräcklig sen förstod jag att det kommer behövas människor som mig som har suttit still och sedan fått en aktiv livsstil,motiverar inte det mer på något sätt?
Jag kommer från en sjukt oaktiv familj,
jag har aldrig någonsin blivit pushad eller uppmuntrad till att röra på mig.
Det är därför jag är så himla stolt över mig själv nu.
Om jag ringer mamma och berättar att jag joggat 5 km så kommer hon att tycka att jag är dum i huvudet.
Det säger väl allt...