Körkortet borde ha en egen kategori här i bloggen...
Jag är så stolt över mig själv. Jag tog tag i det alldeles själv utan stöd från någon.
Jag har alltid trott att jag inte skulle kunna ta körkort.
Det finns människor som fått mig att tro att jag inte skulle klara det.
Men jag är på god väg och jag kommer ha körkort snart!
Låg som sagt och funderade på körkortet igår.
Min ingifte morbror(min moster EXman) har erbjudit sig att köra lite med mig...
Det skulle vara superbra men han och jag har ju ingen vidare kontakt... skulle kännas lite skumt.
Men jag tror att jag ska försöka.. jag har ju kommit såpass långt så att det bara handlar om att han tittar lite extra åt mig.
Ska boka in en halkkörning och ska försöka boka in en uppkörning innan Malaysia. Det spelar ingen roll om jag klarar den då jag vill bara testa på...

Om jag kör med min morbror kanske min pappa vaknar till liv också.
Min pappa har aldrig lärt mig någonting.
Inte att simma,inte att cykla,inte klockan,inte gångertabellen och framförallt inte att köra bil.
Ja jag vet det är många som har haft en frånvarande föräldrer som inte bidragit med något.
MEN min pappa har varit närvarande hela mitt liv.
Det enda han bidragit med är dåligt humör som jag ärvt rakt av.
Men jag jobbar ganska hårt på att se det positivia i allt jag gör.
Jag vill inte bli som honom,arg och bitter.